Bayern München - hur hamnade vi här?

Slutet på en era 

När Uli Hoeness, den mångåriga presidenten i klubben, valde att inte ställa upp för omval inför årsmötet hösten 2019 och Karl-Heinz Rummenigge sedan följde upp med att lämna sin post som VD år 2021 blev det slutet på en era i den tyska storklubben. Tillsammans styrde de framgångsrikt klubben i flera år, och Uli Hoeness framförallt kom att bli en av de mest framstående personerna i tysk fotbolls historia. Att säga att Bayern München inte hade varit i närheten av den fotbollsklubb man är idag utan Uli Hoeness är ingen överdrift. Den stabila sportsliga organisationen och den välskötta ekonomin som vi ofta förknippar med Bayern München är till stor del ett resultat av Uli Hoeness gedigna arbete. Under hans 40 år i klubben vann klubben hela 25 Bundesliga-titlar, tog sig till flera finaler i Europaspelet och cementerade sig som Tysklands i särklass bästa lag. Att det skulle bli utmanande för en ny ledning att ersätta dessa herrar är inte särskilt förvånande, men att utfallet blev som det blev går inte att se som något annat än ett misslyckande. 

En ny ledning 

Herbert Hainer, tidigare VD för Adidas, valdes till ny president, och de före detta spelarna Oliver Kahn och Hasan Salihamidzic blev ny VD respektive ny sportchef i klubben. Två personer med god kännedom om klubben och den sportsliga organisationen. Trots det skulle det inte dröja länge innan den nya ledningen begick sitt första stora misstag. Under säsongen 2020/21 gjorde sig Salihamidzic nämligen ovän med huvudtränaren Hansi Flick - tränaren som under den föregående säsongen hade vunnit Bundesliga i överlägsen stil, vunnit den inhemska cupen samt tagit tillbaka Champions League titeln till München för första gången på 7 år efter att ha vunnit samtliga matcher i turneringen och bland annat ha slagit ut Barcelona med 8-2 i kvartsfinalen och på så sätt kammat hem en historisk trippel till klubben. Konflikten, som grundade sig i olika uppfattningar gällande spelarköp och vilka spelare klubben borde värva, slutade med att Flick och klubben gick skilda vägar, och istället hämtades Julian Nagelsmann in från RB Leipzig i en affär som kom att bli den dyraste för en fotbollstränare genom tiderna. Trots den dyra övergångssumman ansågs anställningen av Nagelsmann som ett klokt val och både klubbledning och supportrar var optimistiska. En ung, innovativ tränare med rötter i området kring München och som tidigare hade gjort ett utmärkt jobb med både TSG Hoffenheim och RB Leipzig. 

Det räcker att spola fram tiden drygt en och en halv säsong och Nagelsmann får istället sparken av klubben mitt under pågående säsong under uppmärksammade former. Resultaten under Nagelsmanns ledning hade visserligen varit lite upp och ned, men ofta visades det upp en fin fotboll och att Nagelsmann fick sparken slog ner som en bomb i fotbollseuropa. Den officiella anledningen till avskedandet var just de sportsliga resultaten, men många har i efterhand pekat på Nagelsmanns flickvän, Lena Wurzenberger, som arbetade för den tyska tidningen Bild - en tidning som flitigt dokumenterar Bayern München, som den huvudsakliga anledningen till att klubben valde att sparka sin huvudtränare. Flera spelare sägs ha känt att de inte vågade kommunicera sin åsikt internt av rädsla att det skulle läcka till tidningen. 

Ledningen tvingades nu återigen sätta sig vid skrivbordet och skaka fram en ny huvudtränare. Valet blev Thomas Tuchel. En tränare som även han har ett högt anseende i fotbollsvärlden efter fina resultat med klubbar som Dortmund, PSG och Chelsea. Vårsäsongen fortsatte däremot tumultartat med flera svaga prestationer, uttåg mot Manchester City i Champions League och mot Freiburg i tyska cupen. Bundesliga vanns i och för sig, men det med minsta möjliga marginal på målskillnad efter att Dortmund schabblat bort sin chans att vinna titeln under säsongens sista matchdag genom att inte lyckas vinna över Mainz på hemmaplan och efter ett sent avgörande från Jamal Musiala mot FC Köln för Bayern München. 

Efter vårens svaga prestationer växte kritiken mot ledningen i klubben och fler och fler började ifrågasätta avskedandet av Julian Nagelsmann och menade att det var ett monumentalt misstag. Resultatet? Den “nya” ledningen med Oliver Kahn och Hasan Salihamidzic fick avgå i slutet av säsongen efter endast ett par år vid rodret. 

En ny ledning igen? 

Jan Christian Dessen som arbetat i flera roller inom klubben i många år befordrades omgående till ny VD medan sökandet efter en ny sportchef kom att dra ut på tiden. Först efter sommaren anställdes Christoph Freund, tidigare sportchef i RB Salzburg i Österrike och efter ytterligare drygt ett halvår även Max Eberl, tidigare sportchef i RB Leipzig som nya sportchefer i klubben. Två herrar som genom åren fått mycket beröm för värvningar av flertalet spelare som senare har blommat ut till världsstjärnor. Efter en historia av personer i klubbledningen med en bakgrund som spelare i klubben, valdes nu en ny “approach” genom att anställa helt utomstående namn. 

Innan Max Eberl ens hade hunnit tillträda i sin nya roll hade Bayern Münchens nya ledning tagit ytterligare ett stort beslut. Säsongen under huvudtränaren Thomas Tuchel gick inte som planerat med flera svaga prestationer och resultat. Bayern Leverkusen sprang iväg i Bundesliga-tabellen och klubben såg ut att gå miste om sin första ligatitel sedan säsongen 2011/12. Tyska cupen blev också ett stort misslyckande efter att klubben åkte ut mot tredjedivisionslaget 1. FC Saarbrücken redan i den andra omgången. Sådana resultat accepteras inte hos de tyska giganterna och redan i februari beslöt ledningen att man skulle gå skilda vägar med Thomas Tuchel efter säsongen. Ytterligare en erkänt duktig tränare hade misslyckats i klubben. 

Jakten på en ny huvudtränare

Att inte låta Tuchel fortsätta var kanske i sig ingen skräll eller ett särskilt kontroversiellt beslut. Men att göra det tillsynes helt planlöst utan någon klar ersättare är ofattbart och ovärdigt en klubb som Bayern München. Klubbens första spår var Xabi Alonso, Bayer Leverkusens tränare, som med sitt lag under den gångna säsongen stod för enastående prestationer där man bara var en finalförlust mot Atlanta i Europa League från att gå igenom en hel säsong obesegrade, ett och ett halvt år efter att ha huserat i de nedre delarna av Bundesliga-tabellen. Det ryktades om att Alonso var intresserad av jobbet i München men han valde till sist att stanna i Leverkusen. 

Nästa spår i tränarjakten var Julian Nagelsmann, och det är någonstans här som situationen börjar bli komisk på riktigt. Tränaren som man mindre än tre år tidigare hade anställt för en rekordsumma och sedan sparkat under uppmärksammade former var nu helt plötsligt toppkandidat till att ta över laget igen under den nya ledningen. Men även Nagelsmann avböjde jobberbjudandet och valde istället att förlänga sitt kontrakt som förbundskapten för det tyska landslaget. 

Klubben tvingades nu att undersöka nya namn. Ralf Rangnick rapporterades till slut vara klar som ny huvudtränare men valde i sista sekund att stanna i det österrikiska landslaget. Även Oliver Glasner i Crystal Palace och Roger Schmidt i SL Benfica rapporterades vara aktuella namn, men valde båda att stanna i sina respektive klubbar. Om situationen var komisk när Julian Nagelsmann var huvudspåret började den snarare bli pinsam nu. Bayern München är en klubb med ett enormt anseende i fotbollsvärlden. Att få spela för eller träna klubben är en dröm för de flesta spelare och fotbollstränare och klubben är van vid att alltid få det de pekar på. Nu helt plötsligt verkade det som att ingen ville ha jobbet som huvudtränare och kandidat efter kandidat tackade nej. 

Men så till slut anställdes Vincent Kompany - tränare för Burnley FC. Ja, för Burnley FC! - laget som precis blivit nedflyttade från Premier League. Visserligen stod laget säsongen innan för en fin säsong under Kompany när de blev uppflyttade till just Premier League där man tog över 100 poäng i Championship, spelade en vacker passningsorienterad fotboll och gjorde många mål. Tilläggas bör kanske även att Kompany innan dess även gjort fina resultat med RSC Anderlecht i Belgien. Men att Bayern München, ett av världens främsta fotbollslag, hamnat i ett läge där de tvingas ta en sådan chansning, att anställa en i sammanhanget oprövad tränare vars meriter är från belgiska ligan och engelska andraligan kan inte ses som något annat än ett monumentalt misslyckande. 

Vad händer nu? 

Vincent Kompany hann knappt annonseras som ny huvudtränare innan det började rapporteras om osämja i klubbens ledning gällande huruvida anställningen av Kompany var rätt eller inte. Max Eberl sades vara en stark förespråkare, medan de tidigare pamparna Uli Hoeness och Karl-Heinz Rummenigge, som på pappret tagit ett steg tillbaka men vars ord fortfarande väger tungt inom klubben, inte sades vara lika positiva. 

Klart är i alla fall att klubben inte har råd att misslyckas med ytterligare en tränaranställning. Vincent Kompany måste fungera. Samtidigt är mycket annat ovisst i klubben. Efter den gångna säsongen och i det större perspektivet en nedåtgående trend de senaste åren efter den senaste Champions League triumfen vad gäller resultat och prestationer ryktas det om en kommande ombyggnation i truppen. Flera spelare som sitter på stora kontrakt utan att ha levererat i enlighet med sina häftiga löner rapporteras klubben vara villiga att göra sig av med. Däribland flera tidigare tongivande spelare såsom Kimmich, Goretzka, Coman och Gnabry. Istället vill man värva in hela 5-7 nya spelare som man hoppas ska komma in med ny energi och kvalitet i truppen och därmed lyfta laget. Samtidigt vill man att detta ska bidra till att få ner löneuppgifterna som under tidigare ledning tillåtits skjuta i höjden. Huruvida klubben lyckas göra en sådan stor ombyggnation under bara en sommar och om den i så fall kommer bli lyckad eller inte kan vi bara spekulera i. 

Men kvarstår gör den uppenbara frågan: Vad händer om nästa säsong under Vincent Kompany blir misslyckad? Sparkar man återigen en tränare? Byter man ut ledningen igen? Det enda vi med säkerhet kan säga är att vi inte läst det sista kapitlet i denna historia. Smeknamnet FC Hollywood har aldrig känts mer passande.