Fotbollen kom inte hem

Värdiga mästare

Det är inget snack om saken. Spanien var turneringens bästa lag och ytterst välförtjänta mästare. Sju av sju vinster, dessutom mot starkt motstånd där man slagit ut giganter som Kroatien, Tyskland och Frankrike innan finalvinsten mot England. Anmärkningsvärt är också att årets upplaga av Spanien under nya förbundskaptenen Luis de la Fuente till viss del har gått ifrån den klassiska tiki-taka fotbollen med metodiskt kortpassningsspel och enormt bollinnehav som blivit så synonymt med spansk fotboll, och inte minst med glansåren 2008-2012 när det spanska landslaget vann tre raka mästerskap, två EM och ett VM, och Barcelona därtill vann Champions League både 2009 och 2011 med samma typ av fotboll och med ett lag som ofta beskrivs som ett av de främsta lagen genom alla tider. Det nya Spanien är direkta, mer raka i sitt passningsspel och utnyttjar snabbheten hos sina yttrar i Nico Williams och Lamine Yamal. Istället för 70-80% bollinnehav har man haft någonstans kring 50-60% i matcherna, men fortfarande sett dominanta ut och skapat mängder av målchanser. En intressant utveckling i ett landslag som tidigare gärna har velat behålla sin identitet och inte gärna förändrat sitt spel. Ytterligare en intressant förändring är att tidigare upplagor av framgångsrika spanska landslag nästan uteslutande bestått av spelare från Barcelona och Real Madrid. I gårdagens finalelva fanns enbart Daniel Carvajal från Real Madrid och Lamine Yamal från Barcelona. Övriga spelare kommer från andra klubbar i Spanien som Real Sociedad och Athletic Bilbao och i truppen finns också spelare från Premier League, Bundesliga och Ligue 1. Truppens kanske främsta spelare, Rodri, huserar exempelvis i Manchester City, inte i Barcelona eller Real Madrid. 

Med sin fjärde EM-titel är Spanien nu också den nation som vunnit flest europamästerskap efter att tidigare ha delat förstaplatsen med Tyskland på tre titlar. Samtidigt vinner spanska klubblag titel på titel i europeiska turneringar. Sedan 2002 har spanska lag, vare sig det gäller landslag eller klubblag, varit i 23 finaler. Vad är facit i dessa? - 23 vinster. Helt obegripligt. Inte en enda finalförlust på 22 år! Spanien måste, oavsett vilken fotbollsfilosofi man förespråkar, ses som ett föredöme i fotbollsvärlden. 

Vad gäller England har det mesta redan sagts. Visst, ytterligare en EM-final - två på rad - men man förlorar finalen och det känns helt logiskt och helt rättvist sett till lagets prestationer i turneringen. I finalen fortsatte man på samma inslagna väg och stod för ytterligare en svag insats. Laget backade hemåt, prioriterade defensiv stabilitet och återigen fick man inte ut särskilt mycket av sina offensiva stjärnspelare. Man lyckades visserligen komma tillbaka i en match ytterligare en gång efter ett fint avslut av Cole Palmer från distans, men Spanien var helt enkelt en motståndare av en annan dignitet jämfört med vad man mött tidigare under mästerskapet, och inhoppande Mikel Oyarzabal kunde till sist avgöra finalen i matchens slutminuter. Tungt för England och tungt för de engelska supportrarna som får vänta minst två år till på att fotbollen ska “komma hem”. 

Mästerskapet var bättre utanför än på planen 

Tyvärr har EM i Tyskland spelmässigt till stor del varit en besvikelse. Turneringen började visserligen piggt med Tysklands premiärvinst 5-1 mot Skottland och med en del andra målrika matcher. Men i takt med att turneringen fortskred gick kvaliteten ner och i många matcher var det långsam fotboll, lag som inte kom upp i nivå och snålt med målchanser. Förutom England, visade inte heller på förhand favoriter som Frankrike och Portugal upp någon vidare sprudlande eller energisk fotboll utan ofta såg det trött och passivt ut. Av de “större” nationerna var det egentligen bara Spanien och till viss del Tyskland, innan de blev utslagna av just Spanien, som visade upp någon form av spelglädje och vilja till att spela offensiv fotboll och skapa mycket målchanser. Annars var det snarare mindre nationer, som Georgien i sitt första mästerskap någonsin, eller nationer som Österrike och Schweiz som stod för den fartfyllda och energiska fotbollen. Kanske är det den långa klubblagssäsongen där flertalet spelare spelat över 50 matcher som tagit ut sin rätt på många av stjärnspelarna i stornationerna? Det kan absolut vara en faktor - men Spanien lyckades. England och Frankrike får hitta en annan ursäkt. 

Utanför planen, på läktarna och i de tyska värdstäderna, har mästerskapet däremot varit en riktig succé. Supportrar har kommit till Tyskland från Europas alla hörn i tiotusentals och bjudit på en riktig fest! Holländare, skottar, engelsmän, albaner, turkar och georgier har alla visat genuin lycka över att få följa sina respektive landslags EM-resa på plats i Tyskland  Vi har hört sång, sett flaggor och gator har fyllts med parader. Om spelarna på plan inte kunde leverera är det i alla fall tur att supportrarna gjorde det. 

Ett EM fritt från politik? 

Inför turneringen pratades det om att det äntligen skulle bli ett mästerskap fritt från politik och moraliska dilemman efter de tidigare kontroversiella världsmästerskapen i Ryssland och i Qatar. Men självklart kunde turneringen inte helt undgå politiken. Det brukar heta att fotboll och politik inte hör samman. Men det går helt enkelt inte att undgå. Först hotade Serbien med att dra sig ur turneringen efter hatiska ramsor om serber i matchen mellan Kroatien och Albanien, men även serbiska fans passade på att dela med sig av provokativa budskap under turneringen och det hela slutade med att både Albanien och Serbien bötfälldes av UEFA.  Men mest uppmärksamhet fick ändå Turkiets Merih Demiral får sin “varggest” under åttondelsfinalen mot Österrike som ledde till två matchers avstängning - en symbol med koppling till högerextrema grupperingar i Turkiet  och som är en mycket kontroversiell gest i många europeiska länder, inte minst i Tyskland. 

Hur som helst har politiken inte stått i centrum under EM och vi fick trots allt äntligen ett mästerskap med störst fokus på det som händer på plan, på fotbollen och kanske framförallt på supportrarna! Tack för denna månaden - EM i Tyskland!