Är svensk fotboll på rätt väg?

Ett landslag på nedgång

Efter landslagets enorma framgångar i VM i Ryssland 2018, som inleddes med bragden att slå ut Italien över två matcher i play-off till mästerskapet och som sedan följdes upp med en gruppseger i turneringen och vinst i åttondelsfinalen mot Schweiz innan det tog slut mot England i kvartsfinal, har landslagets prestationer försämrats med varje år som gått. Landslaget kvalificerade sig visserligen även för EM 2020, som spelades 2021 på grund av pandemin, och vann återigen gruppen, men förlorade sedan i åttondelsfinal mot Ukraina. 

Därefter har det tyvärr bara gått utför för landslaget. Missat VM i Qatar 2022 och EM i Tyskland 2024. Samtidigt har landslaget halkat ner till C-divisionen i Nations League där man nu ska möta Azerbajdzjan, Estland och Slovakien. Inget ont mot dessa nationer, men det är inte direkt stormakter i europafotbollen eller de landslag som Sverige behöver kunna mäta sig mot för att etablera sig i de internationella turneringarna igen. Till slut tröttnade fotbollsförbundet och man valde att gå skilda vägar med förbundskapten Janne Andersson och anställde istället i början av året Jon Dahl Tomasson som ny förbundskapten efter flera turer och en utdragen rekryteringsprocess. Bortsett från gårdagens 3-1 seger mot Azerbajdzjan i Nations League, har det enbart spelats träningsmatcher under danskens ledning med ett facit på tre förluster, bland annat stora förluster mot Portugal (2-5) och Serbien (0-3), och en vinst (1-0 mot Albanien). Än så länge är det såklart för tidigt att uttala sig om utvecklingen under Tomassons ledning, men att det inte sett helt imponerande ut direkt från början kan vi i alla fall vara överens om. 

Dessutom har vi en svensk liga, Allsvenskan, som först befinner sig på plats 23 på UEFA:s ligaranking i Europa - att jämföra med våra skandinaviska grannar Norge och Danmark vars ligor befinner sig på en elfte respektive fjortonde plats.

Flera spännande spelare

Trots år av allt svagare prestationer i landslaget är det samtidigt länge sedan det kändes som att Sverige hade så många spännande spelare. Vi har Alexander Isak i Newcastle som förra säsongen gjorde 21 mål och kom trea i skytteligan i Premier League. Vi har Dejan Kulusevski som är en annan etablerad spelare i Premier League för Tottenham och som likt Isak dessutom fortfarande bara är 24 år gammal. Vi har Viktor Gyökeres som sprutar in mål för Sporting CP i Portugal. Föregående säsong stod Gyökeres för hela 29 mål och 10 assist på 33 matcher i ligaspelet och denna säsongen har han fortsatt och inlett med osannolika 7 mål och 1 assist på 4 matcher - makalösa siffror! Lägg därtill unga talangfulla spelare som redan tagit steget ut i Europa och får mycket speltid som Hugo Larsson född 2004 i Frankfurt eller Anthony Elanga född 2002 i Nottingham. Dessutom har vi spelare som 22-årige Sebastian Nanasi - Allsvenskans kanske absolut bästa spelare de två senaste säsongerna, och 18-årige Lucas Bergvall - ofta talade om som en av de främsta spelarna på ungdomsnivå vi någonsin haft i Sverige, som precis tagit steget från Allsvenskan ut i Europa till RC Strasbourg respektive Tottenham och som verkar få speltid direkt, om än för Bergvalls del mest från bänken än så länge. 

Sverige har onekligen en landslagstrupp med enorm potential, särskilt offensivt, med flera spelare i stora lag och ligor runt om i Europa och som fortfarande är unga och kommer fortsätta utvecklas och bli bättre fotbollsspelare. Trots att det inte ser lika ljust ut vad gäller försvarande spelare, vare sig etablerade spelare eller lovande talanger, så finns det absolut kvalitet och möjlighet, om Jon Dahl lyckas i sitt arbete med landslaget, att inte bara ta sig till kommande mästerskap utan också att överraska och ta sig en bit i dessa turneringar. VM-kvalet som börjar till våren blir det första stora testet för det “nya” svenska landslaget under Tomassons ledning. 

Allsvenskan på uppgång? 

Samtidigt har den allsvenska fotbollen denna säsongen fått sig ett lyft rent sportsligt. Visst, Malmö FF verkar springa iväg med seriesegern och det ser inte ut att bli någon riktig guldstrid, men samtidigt har vi hela tre lag som ska spela i Europa i höst och vinter. MFF och Elfsborg i Europa League och Djurgården i Conference League -  en stor sportslig framgång som inte bara innebär att fler allsvenska lag börjar visa att de kan mäta sig med lagen ute i Europa, utan som också innebär rejält klirr i kassan och möjliggör ytterligare sportslig utveckling i klubbarna. Att tre lag tar sig till spel i Europa är dessutom positivt för ligan i stort då det på sikt kan innebära ett lyft för Allsvenskan vad gäller UEFA:s ligaranking vilket i sin tur kan leda till enklare väg för de allsvenska lagen till Europa och ännu fler svenska lag i de europeisk turneringarna. 

Dessutom har nivån på spelarförsäljningarna i Allsvenskan ökat markant under det senaste året. Efter att Alexander Isak lämnade AIK för Dortmund i en affär värd 85 miljoner kronor 2017 har det varit få stora försäljningar i Allsvenskan. Förra sommaren sålde MFF däremot Hugo Larsson till Frankfurt för 87 miljoner kronor med möjlighet till bonusar på ytterligare cirka 40 miljoner kronor och denna säsongen har det fortsatt med flera försäljningar i samma klass. Momodou Sonko från Häcken till KAA Gent för 91 miljoner kronor, Lucas Bergvall från Djurgården till Tottenham för 113 miljoner kronor och Sebastian Nanasi till RC Strasbourg från MFF för 125 miljoner kronor - en utveckling som visar att intresset för allsvenska spelare ökar och ytterligare en indikation på att vi kan vara på rätt väg i vår svenska liga, framförallt vad gäller talangutveckling. 

Nästa steg för att höja kvaliteten på Allsvenskan och för att fler lag ska kunna etablera sig i Europa är däremot att lagen också måste våga börja behålla fler av sina kvalitetsspelare. Det är förståeligt att det är svårt för klubbledningar runt om i Sverige att tacka nej när “större” klubbar kommer med bud i 100-miljonersklassen, men i längden om Allsvenskan vill höja sig i förhållande till de andra europeiska ligorna är det inte heller hållbart att sälja av alla sina bästa spelare varje säsong - i så fall kommer allsvenska lag aldrig kunna mäta sig mot lag i bättre ligor. Synnerligen ett dilemma och en svår balansgång som sportcheferna i de allsvenska klubbarna måste ta hänsyn till när de planerar sina trupper. 

Vi är på rätt spår!

Med flera spelare ute i Europas toppligor, flera talanger på uppgång, allt fler svenska lag i de europeiska turneringarna och allt dyrare spelarförsäljningar måste vi trots allt se framtiden inom svensk fotboll som positiv! Ingenting är självklart, men det finns onekligen en enorm potential och möjlighet i Sverige just nu som vi inte får försumma! Fortsättning följer.