Hugo Larsson vs Jon Dahl Tomasson - vem har rätt?

En av Sveriges största talanger

När Hugo Larsson förra sommaren lämnade Malmö FF för spel i tyska Frankfurt och Bundesliga gjorde han det i vad som då var Allsvenskans största försäljning någonsin med en rapporterad prislapp på 87 miljoner kronor med möjlighet till bonusar på ytterligare cirka 40 miljoner - en övergång som vittnar om den potential som tyskarna såg i honom. Till skillnad från vad många förväntade sig blev det inte heller någon längre anpassningsperiod till en ny och “bättre” liga för Hugo Larsson som mer eller mindre direkt tog en ordinarie tröja, gjorde flera starter och stod för imponerande  insatser, vilket omgående ledde till hyllningar och lovord i tysk media. Årets ligasäsong har fortsatt positivt för Larsson som gjort 90 minuter i de två inledande matcherna i Bundesliga för sitt Frankfurt. Dessutom rapporteras det i media om intresse från Premier League och att Frankfurt satt en prislapp på hela 50 miljoner euro, cirka 570 miljoner kronor, för att sälja svensken. Att Hugo Larsson är en av Sveriges största talanger och ett stort framtidsnamn för det svenska innermittfältet råder det inga tvivel om. 

Jon Dahl Tomassons position 

Om det gått som en dans på rosor för Larsson i Frankfurt sedan flytten från Malmö har det inte varit lika positivt för honom i landslaget. Efter att ha missat den första landslagssamlingen under Tomassons ledning på grund av skada, fick han två 45-minuters inhopp i träningsmatcherna mot Danmark och Serbien i juni, där andra spelare valdes före i startelvan, innan det i Nations League-mötet mot Azerbajdzjan i torsdags blev noll minuter speltid för Larsson. . 

Dansken har förklarat petningen av Hugo med att han ”slår för få vertikala passningar” och ”spelar för mycket i sidled” och att det är anledningen till att andra spelare har gått före. Det är visserligen positivt att Tomasson ger en konkret förklaring till undrande journalister och supportrar istället för att undvika elefanten i rummet, men samtidigt negativt att offentligt och öppet gå ut och ”kritisera” en av sina egna spelare på det sättet. Sådana uppmaningar bör rimligtvis hållas internt för att inte skapa onödiga rubriker. Vad som också känns märkligt med uttalandet är att Hugo Larsson är en ung spelare som redan visat förmåga att lära sig snabbt och ta till sig nya delar till sitt spel. Att han inte skulle ha möjlighet att förbättra den här delen av sitt spel, anpassa sig och börja slå fler passningar framåt i banan med rätt coaching känns osannolikt. Hugo Larsson är onekligen ett framtidsnamn och borde rimligen ses av Tomasson som en viktig kugge i framtidens svenska landslag. Dessutom, tajmingen att ge 20-åringen chansen och möjlighet att utveckla sitt spel i landslaget kunde inte heller varit bättre, med ett svensk landslag som trillat ner till C-divisionen i Nations League och möter nationer som Azerbajdzjan, Estland och Slovakien. 

Hugo Larssons svar 

Oavsett om det var ett klumpigt uttalande av Jon Dahl eller om petningen är svår att förstå ur ett sportsligt- och framtidsperspektiv, var Hugo Larssons svar när han fick frågan om förbundskaptenens kommentarer i en intervju under landslagssamlingen kanske inte heller helt genomtänkt. Hugo var märkbart besviken, uttryckte förvåning både över petningen och Tomassons uttalande samt betonade att situationen är märklig eftersom att han “spelar ordinarie i ett av de bättre lagen i en av Europas bästa ligor”. Det är absolut förståeligt att Larsson är besviken och att han hade förväntat sig mer speltid, men genom sitt uttalande förstoras situationen ytterligare och gör det svårare för Larsson och Tomasson att komma till samförstånd kring situationen framåt. När Larsson svarade på frågorna valde han samtidigt en “öppen fajt” mot förbundskaptenen och försvagade relationen honom och Jon Dahl emellan ytterligare, vilket inte direkt kommer hjälpa hans chanser till mer speltid under framtida landslagssamlingar. Efter intervjun är det enda som florerat i mediebevakningen kring landslaget Hugo Larsson, inte matcherna eller de andra spelarna som faktiskt spelar, vilket möjligtvis hade kunnat undvikas om Hugo Larsson valt en mer återhållsam ton i intervjun. Situationen har helt enkelt blossat upp och blivit större och mer kontroversiell än vad den hade behövt bli. 

Dessutom måste man komma ihåg att i slutet av dagen är ingen spelare större än laget. Kanske borde Hugo istället vara stolt över att han som 20-åring redan tagit en plats i landslagstruppen istället för att ifrågasätta sin speltid? Det är inte heller direkt så att de spelare som har spelat i stället för Larsson, Anton Salétros, Yasin Ayari och Mattias Svanberg, har varit dåliga. Hugo Larssons agerande sänder signaler att han skulle sätta sig över dessa spelarna och menar att han förtjänar en plats i startelvan mer än dem, vilket inte heller är bra för lagsammanhållningen i truppen. Hela situationen speglar däremot en trend i fotbollen i stort, där sporten blivit mer individualistisk och där spelarna har allt större egon. Unga spelare idag accepterar inte en petning och har inte heller samma respekt för de äldre spelarna som unga spelare hade förr, utan vill in, ta en plats och visa vad de går för direkt. 

En situation vi sett förut

Hugo Larssons situation påminner mycket om när Dejan Kulusevski skulle ta en plats i landslaget under Janne Andersson ledning. Istället för att integrera den unge Kulusevski i startelvan, som till vardags slog assister till Cristiano Ronaldo i Juventus, valde Janne till en början att fortsätta sätta sitt förtroende till en Sebastian Larsson i slutet av sin karriär som vid sidan om landslaget valt att vända hem till Sverige och AIK för att varva ner. Nu är det istället Anton Salétros, en annan AIK-mittfältare som vid 28-års ålder är på toppen av sin karriär i Allsvenskan, som går före en ung lovande spelare ute i de europeiska toppligorna. Med all respekt för Salétros som faktiskt gjort det riktigt bra i de landskamper han har spelat, är inte han svensk fotbolls framtid på mittfältet, utan det är hur vi än vrider och vänder på det Hugo Larsson tillsammans med spelare som Lucas Bergvall. Det verkar som om den svenska landslagsledningen är rädd för att ge unga spelare chansen och vill “ta det säkra före det osäkra”. Där måste vi få till en ändring i svensk fotboll. 

Vad händer nu? 

Att relationen mellan Hugo Larsson och Jon Dahl Tomasson är frostig är uppenbart. Hugo var med i full lagträning när Frankfurt idag startade upp igen efter landslagsuppehållet. "Skadekänningen” som var anledningen till att Hugo lämnade landslaget mitt under samlingen verkar ha varit en ren lögn. Ordentliga samtal mellan de två herrarna kommer att krävas för att reda ut situationen och kunna gå vidare. Kommer de komma till samförstånd? Det är inte första gången Jon Dahl varit principfast och “offrat” spelare på köpet. Vi minns exempelvis hans petning av Rasmus Bengtsson under sin tid som MFF-tränare, Malmös kanske främsta försvarare säsongerna innan, som slutade med att mittbacken lade skorna på hyllan. Skillnaden är att denna gången handlar det inte om någon äldre spelare i slutet av sin karriär. Denna gången handlar det om en av Sveriges största talanger. Det vore djupt olyckligt av Jon Dahl Tomasson att välja att eliminera en spelare som har potential att vara bärande i det svenska landslaget i 10-15 år framöver. Både Hugo Larsson och Tomasson måste svälja stoltheten - för svensk fotbolls framtid!